Sandsynlig Iberisk Gransanger ringmærket ved Blåvand 27. maj 2005
Artiklen er tilføjet af MBH torsdag 2. juni 2005 kl. 18.12. Læst 5135 gange
Af Peter Søgaard Jørgensen
Sandsynlig Iberisk Gransanger ringmærket ved Blåvand 27. maj 2005
Af Peter Søgaard Jørgensen
Efter en nogenlunde morgen for ultimo maj med karmindompap i nettet og lidt afrikatrækkere skulle jeg kl. 08.00 på netrunde igen.
Ved første net i fyrhaven piller jeg dagens anden gulbug (fedt) og skal lige til at fortsætte runden, da jeg bliver opmærksom på en phyl yderst i nettet. Inden jeg piller fuglen er mit indtryk umiddelbart løvsanger, men efter at have fået den i hånden begynder den at blive interessant. Vingeformlen (yderfaneindskæring på P6 mm.) er nemlig mere lig gransanger. Fuglen ryger i en pose og runden gøres færdig.
Tilbage i ringmærkningsrummet begynder jeg at kigge nærmere på fuglen, og får stadig det samme indtryk af at den i dragten mest ligner løvsanger men at vingeformen passer næsten perfekt på gransanger. Tidligere på måneden har jeg sammen med HKn diskuteret Iberisk Gransanger og bestemmelse i hånden, og tanken ligger i baghovedet. Jeg beslutter at ringe til HKn for måske at blive lidt klogere. Telefonsamtalen sætter gang i en ny idé: slidt Lundsanger. Uden at have haft en sådan fugl i hånden før (heller aldrig set), ville jeg ikke med sikkerhed udelukke denne og jeg får Knudsen til at komme ud og hjælpe til. Få minutter efter ankommer Bent og afskriver med det samme Lundsanger. Bent får samme indtryk; ligner løvs, men hvad med vingeformlen!
Vi ligger fuglen i en pose og venter på Knudsen. Endnu en gang bekræfter Knudsen samme indtryk som Bent og jeg selv havde studset over.
De fornødne mål (tror vi) bliver nu taget og fuglen bliver gennemfotograferet. Samtidig gemmer vi en halefjer, til senere DNA-analyse.
Den lange undersøgelse har spillet ind og for ikke at den skal lide for stor overlast slipper vi fuglen hurtigst muligt.
Da vi slipper fuglen står THH klar efter kun to timers søvn med lytteudstyr af den helt stor kaliber (er til speciale om Engsnarre), men fuglen siger ikke et kvæk og flyver op omkring fyrhaven, hvor den synker i et krat.
Fuglen bliver efter lidt tid meldt ud på DOFcall som mulig Iberisk Gransanger og vi sender en bunke billeder og beskrivelse til eksperten Lars Svensson.
Den venlige Hr. Svensson svarer hurtigt. Her følger uddrag fra tre svar:
1) Fågeln på de fina bilderna ser ut som en iberisk gransångare. För ett säkert uttalande vill jag veta om ni sett fågelns beteende (stjärtrörelser?) eller hört den locka eller sjunga..Fotografierna är fina (ni får högt betyg för dem) och många och ger bra underlag för en bestämning. Men måtten ni tog ger jag underkänt! Alldeles för få. Iberisk gransångare kräver ofta en komplett mätning av vingpennornas avstånd från vingspetsen, stjärtlängden.
2) Erfarenheterna av DNA-analys är att för att tekniken skall lyckas krävs att ingen människa tagit i stjärtpennans spets (skaftet) med fingrarna. Om den sedan läggs i kuvert (helst tre, fyra stjärtpennor) och sänds för analys så brukar det gå bra att få fram ett resultat.
Man får på fjäder normalt bara fram mitokondrie-DNA (cyt B), vilken bara ärvs intakt på mödernet. Om er fågel visar sig ha gransångar-DNA
(collybita) rör det sig om en hybrid med iberisk far och collybita-mor. Om den visar sig ha ibericus-DNA är det en ren ibericus. Detta förklaras av att det vid hybridisering nästan utan undantag är iberiska hanar som tar sig en collybita fru, inte tvärtom.
3) Lycka till med DNA! Redan med bilderna kan jag säga att det är en 99% ibericus. Felmöjligheten är snarast en liten lövsångarhona -- de kan vara rätt lika -- inte gransångare! Men jag tycker det mesta talar för en ibericus.
Låt mig höra hur det går.
Vänligen Lars
Alt i alt er det som Lars skriver 99% sikkert, at DK's første ringmærkede Iberiske Gransanger er en realitet. Det vil dog være fornuftigt at vente på resultater fra DNA-prøven, som vi også lige skal finde ud af hvem der kan lave.
Vi har skrevet til Falsterbo som tidligere på våren ringmærkede en Ibericus.
Måske kan de også hjælpe med DNA. Desværre forlægger ingen billeder af den svenske fugl.
Artiklen er senest opdateret: torsdag 2. juni 2005 kl. 18.12
...men Svensson skriver også, at I har taget for få mål! Havde I f.eks målt de enkelte pp i fht. wp, havde I haft noget mere at arbejde med. Then again, det vigtigste at 2p=6p, taler jo sit tydelige sprog i den helt rigtige ende og tillagt at der tænkes "løvs", såhhh - ku' I ikke ha' klemt den lidt og fået en enkelt sangstrofe ud af den?
Hvad menes med (6) - at emarg. var svag?
Både næb og tarsus falder udenfor mål jeg har set..., men betyder nok ikke noget i det store og hele.
Uden iøvrigt at insinuere noget, er det altid en god ide, at flere måler de der "lidt svære" mål, således at man er sikker på at man gør det ens.
() om 6'eren skulle angive en lidt svagere indskæring, hvilket også tit ses hos iberisk. Men det kan diskuteres om det var nødvendigt at sætte den rundt om, da den egentlig var ret så tydelig.
Næbbet ligger inden for iberisk, mens tarsen, hvis målet passer, ligger lidt over. Tarsen kan jo være svær at få et præcist mål af. Det er i øvrigt ikke et mål svensson anbefaler at bruge.
Nu har jeg aldrig ringmærket, så der kan meget vel være en god forklaring, men hvorfor bruger man ikke at have en målestok med på billedet når man tager billeder af håndfugle? En lineal holdt over ryggen på fuglen, eller et mm-papir bagved den udfoldede vinge? Ville det ikke være en hjælp med de besværlige arter?
Det hænger sammen med målemetoderne.
I Svensson ringmærkerbibel er vingemålende taget med metode III :
Maximum lenght; flattened and straightened wing.
Et billede af vingen viser ikke hvilken fjer der er længst (WingPoint), ej heller forskellen i længde mellem de enkelte håndsvingfjer. Halelængde næblængde/højde osv kan på ingen måde angives ved hjælp af billeder.
Der er det kun lineal og skydelære der duer.
En målestok ved siden af en fuglevinge giver kun en idé om, hvadenten det er er en Gøg eller en Gærdesanger man har med at gøre! - Det dur ikke til bestemmelse af småfugle, hvor hver enkelt milimeter kan afgøre den endelige artsbestemmelse. Afstanden mellem de forskellige svingfjer, tertialer, Bill-(S), indskæringer og andre vigtige mål, når man skal bestemme en småfugl, skal tages med største nøjagtighed og gerne af 3-4 forskellige personer for at få en lille fejlmaergin! Hvad angår længden på tarsen er det et meget usikkert mål at bruge til artsbestemmelse - Vi regnede aldrig med det mål til bestemmelse af småfugle i Eilat!
Hvad angår DNA-analyse, ved jeg, at alle de prøver vi tog i Eilat blev sendt til undersøgelse på Universitetet i Lund.
Måske er det en mulighed...
Følgende svar fra Falsterbo er nu modtaget per mail. Som det fremgår har de de to seneste forår fanget en iberisk.
Hej,
Svaret kom till att dröja några extra dagar, men jag har varit hemma i Dronningens by och besökt min hustru.
Sedan många år har vi (försökt) separerat de båda raserna av gransångare, collybita resp abietinus, i fångsten. Vi har nu hållit på med detta i en 20 år. Om inget annat, så har det gett oss en ganska bra uppfattning av hur dessa båda raser ser ut. Genom åren så har det varit enstaka individer som har haft ett något otypiskt utseende och därför har lämnats obestämda.
På våren 2004 hördes en gransångare sjunga en 5-6 km från stationen vilken bestämdes på sången till iberisk gransångare. Den blev fångad av andra ringmärkare för att man säkert skulle få klarhet om att det verkligen var en iberisk. Nu visade det sig, efter de varit i kontakt med Svensson, att det fordrades ganska mycket måttagning för att man säkert kunde säga att det var en iberisk. Eftersom de kände sig osäkra på måttagningen transporterades (sic) fågeln hit och måtten togs. De visade sig överensstämma med ibericus. Fågeln släpptes sedan där den fångats.
Själv såg jag inte fågeln i handen, jag var ännu en gång i Köpenhamn, men jag såg den i fält och hörde den sjunga. Däremot togs en del diabilder och dom har jag framför mig nu.
Den 25/4 2005 fångades ytterligare en gransångare, nu av oss själva. Och det stod ganska snabbt klart att det var ytterligare en.
Det är den erfarenhet vi har av problematiken. Fast jag är intresserad av Phylloscopus så måste jag erkänna att jag innan knappast hade räknat med att en ibericus skulle ta sig hit upp. Och det spelade kanske inte så stor roll eftersom det var en gransångare. Problemet nu är att rasen har blivit en egen art och det är ju inte särskilt roligt att artbestämma en fågel fel.
Så, när jag skall besvara din fråga om den fågel du fångade, så var mitt omedelbara intryck att det liknar en ibericus. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att den är en kopia av de båda fåglar vi haft här. Då fäster jag mig speciellt vid näbbets och benens färg samt huvudets allmänna utseende och teckning. Det är lite lövsångare över den.
Måtten ni tagit är inte till mycket hjälp. Men hur skall man veta det? Det var lite av en slump att vi fick reda på det. Det ända man kan säga är att fågeln troligtvis var en hona på grund av vinglängden och då är det inte lätt att höra den sjunga!
Som sagt ovan har vi bra erfarenhet av att separera collybita från abietinus, medan att vi har ringa erfarenhet med ibericus. Men om man vänder på frågan: är detta en collybita eller abietinus, så skulle jag spontant säga ingendera. Fast den uteslutningsmetoden kanske man inte skall använda?
Jag vet inte om detta svar hjälper dig särskilt mycket men vi har som sagt ringa erfarenhet av ibericus. Det skulle dock förvåna mig mycket om det visar sig inte vara en sådan!
Om det är något mer som du undrar över, så hör av dig.
Hälsningar
Göran Walinder
Først Svensson og nu Falsterbo, der så godt som man nu kan ud fra billeder, siger god for fuglen.
Desværre er fjeren gået tabt i posten til Göteborg, hvor en DNA-analyse skulle foretages.
Fuglens identitet bliver altså næppe opklares med sikkerhed.
Blot til orientering.
Så er der interessant og overraskende nyt om phyllen.
Efter noget tid lykkedes det alligevel Urban Olsson at finde den tilsendte fjer. Resultat af analysen er nu kommet og det viste sig at fuglens sekvens var helt lig en sædvanlig collybita!
Nedenfor bringer jeg Urbans mail. Bemærk især beretningen om en lignende fugl som de havde bestemt til iberisk på ydre karakterer, men som lig denne fugl også viste sig at være en collybita.
"Nu har jag äntligen fått fram DNA från er fågel och haft möjlighet att jämföra med gransångare. Tyvärr överensstämmer den till 100% med collybita. Den skiljer sig 0,6% från abietinus och 3,9% från ibericus. Om du skickar en adress kan jag posta en utskrift där ni själva kan jämföra sekvenserna.
Att den har DNA från collybita innebär inte att ni bestämt den fel. Vi hade själva en fågel förra året nära Falkenberg som sjöng som ibericus och såg ut som en sådan, i alla fall i de tydligaste karaktärerna. Även den hade collybita-DNA. I norra delen av Spanien verkar hybridisering vara allmän och den genen jag använder som markör kommer helt från modern. Det är alltså fullt möjligt att er fågel kom från norra Spanien och hade en ibericus som far, men att modern eller mormodern, eller ännu längre tillbaks, varit en collybita.
Bästa hälsningar
Urban"
Jeg skal ikke gøre mig klog på hvad der skal til for at en fugl sikkert kan bestemmes til ibericus, men noget tyder på at hele fuglens vingeformular er nødvendig for bestemmelse i hånden. Dette angives også i L. Svenssons artikel
"The correct name of the Iberian Chiffchaff Phylloscopus ibericus Ticehurst 1937, its identification and new evidence of its winter grounds"
English version
Kenneth Rude Nielsen skriver torsdag 2. juni 2005 kl. 18.53 
