Mon ikke dette snarere er en Østlig Turteldue. Det synes jeg, det ligner, men jeg må nok hellere lige finde en fuglebog frem.

Nå nu har jeg studeret lidt mere.
Jeg synes især følgende peger på Østlig Turteldue:
lyse kanter på svingfjer,
robust hoved med klippedueprofil,
grumsetbrune bræmmer på vingedækfjer,
sparsom nøgenhud omkring øjet,
brunligt anstrøg på brystet.

Jeg har nu set på DOFbasen, at den er studeret grundigt i felten både i går og i dag, og at den er bestemt til Turteldue bl.a. på grund af lille størrelse. Jeg bøjer mig naturligvis for de folk, der har studeret den grundigt i felten, men jeg synes ikke det ligner en ren Turteldue. At den desuden er ekstrem tillidsfuld kunne tyde på at den måske er undsluppen fangenskab. Turteldue er ikke almindelig i fangenskab (Østlig T. er derimod mere hyppig i fangenskab, så vidt jeg har hørt), og vild Turteldue er normalt ikke specielt tillidsfuld, så der ér noget mystisk med denne 'turteldue'.

I mina ögon en helt säker och normalt tecknad ung turteldue.
- Näbben är mörk vilket passar bra in hos turteldue, medan de flesta östlige turtelduer (särskilt den centralasiatiska meena, som är den form som löper störst risk att förväxlas med turteldue) uppvisar en ljusare, ibland benfärgad, nagel/näbb.
- Handtäckarna skymtar fram och visar diffusa ljusa ankarformade teckningar som letar sig upp längs fjäderskaftet på den mindre arten. Den östliga arten har vanligen tunna distinkta ljusa teckningar längs fjäderns topp/kant.
- Tertialkärnorna ser ljusa ut, och det mörka skaftstrecket framträder tydligt. Hos den östliga arten ger kärnorna ofta ett mer homogent mörkt intryck.
- Hos östlig turtledue brukar täckarna ha tydligare vitaktiga toppar, vilket bildfågeln saknar.
- Kontrasten mellan ruggade och oruggade täckare är stor (teckningen skiljer sig markant). Hos den östliga arten har de juvenila täckarna oftast större och utsuddat mörkare centra som mer liknar de inruggade adulta fjädrarna.
- De inruggade täckarna är typiskt tecknade för turtledue med breda ljusa yttre delar, och små (och distinkt avsatta) mörka kärnor.

För att anknyta till det Knud skriver ovan är min erfarenhet är att unga turtleduer ofta är orädda. Inte ovanligt att de obehindrat går och plockar mat från backen på bara några metes håll från observatörer.